Det känns inte lönt att stiga upp på morgonen när dagarna känns såhär, det känns inte lönt att leva med smärta inuti hela jävla tiden. Nej jag är inte emo och nej jag säger inte detta för någon jävla uppmärksamhet.
Jag är bara så trött på att behöva hälsa och vara glad åt er, när jag egentligen bara vill skrika ut hur dåligt ni får mig att må.
Jag hatar det. Jag hatar att ni inte bryr er ett skit och att ni inte vet ett det minsta om hur jag mår.
Allvarligt talat så är jag trött på att leva genom min pojkvän, min älskade pojkvän som gör mer än han borde för mig. Som bryr sig och som drar mig upp ur allt.
Jag är så jävla trött på att känna ilska bubbla inom mig och inte få utlopp för det. Så allt som sker är bara tårar, tårar i ett ensamt instängt rum. Där jag inte är i vägen.
Jag passar inte in, det stämmer nog. Och visst, ni är säkert bra människor. Men räknas man som andrasortering så glömmer man lätt att se det bra i er. Jag är trött på att få veta allt genom min pojkvän, på att alltid bli bjuden genom min pojkvän. Ni skulle fan aldrig se åt mitt håll om det inte vore för Joel, förutom om ni behövde en tjänst av mig då.
För då duger man väl.
Jag är så sjukt trött på att gå genom livet utan att leva, utan att ha en vän att dela dagarna med. För ni alla förlorar intresset tillslut. Det vet jag. Efter ett par dagar ifrån Lammhult så blir det alltid tårar när man väl är hemma.
För vad ska man göra ? Det är bara till att gömma sig så att man inte gör något fel. Det är så det funkar här.
Nej, vänner är inte min grejj. Jag känner mig bara sviken.
Ni säger att det är för att jag aldrig hör av mig, men hur ska man se på saken när Joel sitter där och inte hör av sig till er men får ca. 5 olika personer att höra av sig och fråga vad han gör ?
Och när man väl är vid er så känner man sig som ett jävla freak, ni frågar heeela jävla tiden varför jag inte dricker, när jag ska ha min första fylla, är jag nykterist, varför jag aldrig rökt osv. osv.
Jag har aldrig känt behovet, och TRO MIG, om/när min första fylla kommer så ska den fan inte vara vid er.
Ni som läser detta får tycka vad ni vill om denna text, jag bryr mig inte. Jag är förbannad, och bortglömd. Som vanligt.
Så ha så jävla roligt. För jag orkar inte bry mig längre.
0 kommentar(er)
