slutspurten

2008-05-29 @ 21:37:47 ? Permalink ?
Torsdag idag.
Om två veckor är det sommarlov <3 Känns väldigt bra måste jag säga.
Dock har jag ångest inför den kommande veckan. Känns som man har tusentals saker att göra.
Inte nog med att skolan känns pressande, 3 prov (varav 1 nationellt) + 1 rapport.
Men efter torsdag nästa vecka är det bara att slappa. Men utöver skolan har man ju körskolan, och den sätter ju press på en den med. Jag failar fortfarande på körlektionerna känns det som och teorin känns väl inte bra någonstans. Men det löser sig väl. Sen är planerna inför sommaren väldigt oklara ! Metaltown känns som ett klart måste ! Ska bara fixa biljetter.
Sedan hoppas man ju på Winnerbäck i Växjö, men inte en jävel vill följa med mig. Om inget annat sker så får man väl dra dit själv. Åka iväg med husvagnen + joel känns lockande ! Så det får jag väl försöka få iväg honom på (A) Och egentligen borde man öva på prov tills imorgon, Projekt&Företagande, men det känns som att man inte riktigt kommer någonstans. Helgen blir väl mest kalas. Jag fyller 18 (oj oj), systers pojkvän + son fyller också så det blir mer kalas. Sen vet jag väl inte, humöret kommer väl hamna på botten igen.
Så eh, jag förväntar mig inget.

-------------------------

Lol, jag glömde spara medan jag var och gymmade. Men aja, allt kommer nu då. Gymmat en stund iaf (yay). Man måste ju försöka något för att inte bli helt bedrövad över hur man ser ut. Ajemän. Sen har jag tusen saker att göra nu. Backup på laptop - ska lämnas in snart. Skolarbeten då ofc, och körskolan. Present till Linus & Johan. Fixa Metaltown biljetter och sovplats. Ladda upp massa på bdb och läsa ut min bok.

Kommer ingenstans med mitt pluggande känns det som. Men det löser väl sig :)

waterproof

2008-05-27 @ 22:40:22 ? Permalink ?
Det blir inte bättre. Det måste bli bättre. Fast det känns i själen att det inte kommer det. Jag har mått såhär för länge nu. Jag blir aldrig frisk från mina problem. Jag är less på livet. Less på ensamheten jag känner. Jag är less på mitt humör och mitt beteende. Och jag är enormt trött på att behöva uttrycka det mot Joel, han lider allt för mycket som det är.
Jag är patetisk, jag är allvarlig när jag säger att jag hatar mig själv. Jag är trött på att leva såhär, på att vara så missnöjd med allt. Fast jag borde vara glad. Det funkar inte. Det funkar inte ett jävla skit.
Hjälplösheten är så jävla jobbig, det liksom trycker i halsen och kliar på insidan. Det känns som jag har äckliga kryp i mig, och jag vill bara få ut dem.
Jag kan inte sitta still, inte röra mig. Jag är fast, jag orkar inte. Andetagen blir bara tyngre i hjärtat. Panikångesten gör bara ont. Det gör så ont att inte kunna lugna ner sig själv, att inte längre vara stark nog. Jag orkar inte skaka mig igenom kvällarna, jag orkar inte gråta mig till sömns. Jag orkar inte att jag behöver Joel så mkt. Jag orkar inte det. För det tar bara sönder mig. Och honom.
Jag bara förstör omvärlden. Jag känner att jag gör mina föräldrar besvikna, jag vill inte det. Jag orkar inte att jag inte är mig själv. Jag orkar inte mer. Jag vill bara lägga mig ner nu, jag vill inte dö, jag vill bara må bättre. Jag vill må bra.

Jag vet att min blogg är väldigt personlig och "emo". Men vad spelar det för roll om folk vet ? Det gör mig inget längre. Och det värsta är, att jag utsätter mig för att bli trakasserad hela tiden. Jag vet inte varför. Jag behöver väl bekräftelse, bekräftelse om att jag duger. Och bilder som jag brukade bli nöjd med har sjunkt som fan i mina ögon på sista tiden. Är det självförtroendet som sjunker ? Eller börjar verkligheten komma fram.

J
ag är trött på att känna att jag dissar alla. Trött på att känna att allt jag vill är att åka hem och sova, plugga och bara ... sitta och skriva ner alla tankar. Och när jag väl är hemma så vill jag bara bort. För inget blir som man tänkt sig. Varför lär jag mig aldrig ?

Egentligen vill jag sluta känna känslor. Jag vill slippa saknad, svartsjuka, stress och ångest mest av allt.
Ja tack.

Jag är trött på alla dåliga saker här i världen, trött på min beslutsångest och saknaden av motivation.
För tillfället blir jag bara glad av en sak; 01-weezer-pork_and_beans.mp3 <3
Videon är allvarligt härligast i världen atm.

Jag börjar sent imorgon, men det är väldigt lockande att lägga sig och läsa en stund. Och bara sova, så man kanske slipper vara trött imorgon. Att läsa är ett väldigt bra sätt att ta bort alla onda tankar, bättre än film eller tv. Och egentligen har jag inget vettigt att skriva, borde väl egentligen inte skriva alls. Men det är så skönt att bara sätta konkreta ord på det man känner. På allt som kommer upp i huvudet.
Nej nu lägger jag ner dethär för idag. Imorgon flyr jag Lammuhlt och ensamheten, sover i stan med babi <3

varje dag är likadan

2008-05-27 @ 18:29:32 ? Permalink ?
Full av ångest och stress. Det blir inte bättre.
Dagen började inte helt värdelös, bara extrem trötthet. Sen blev det bara sämre och sämre.
Minst 2 gånger var jag nära sammanbrott, men som vanligt håller jag leendet uppe. Bara för att inte få några klagomål. Som vanligt då alltså.
Sen blev det absolut inte bra någonstans. Oväntat. Det känns som skolan tynger ner en, fritiden tynger ner en. Allt bara tynger och jag har inte styrkan. Det hade varit så skönt att bara få sätta sig ner, sätta sig ner och känna att; fan vad bra jag är ! Men jag känner aldrig så längre. Kraven på mig själv blir högre och högre. Jag slits mellan att fortfarande vara barn och att tvingas bli vuxen. Jag vet inte vad jag vill. Jag vill slippa vara sliten, det vill jag.
Jag är 17 år, jag borde inte vara utbränd, förstörd, sönderstressad.
Jag är besviken på migsjälv, ett G på matte nationella B är värdelöst för mig, så nu blir det plugga i en vecka. Lena ger mig en extra chans, som jag känner mig tvungen att ta.
Nationellt muntligt engelska imorgon, prov på fredag, prov på måndag, nationellt matte B nästa torsdag.
Därimellan ska jag både hinna fylla år och andas. Tiden räcker inte till.

Och jag önskar att jag slapp känna som jag gör så ofta. Jag kommer intenstans med det. Allt jag vill är att fly igen. en vecka var allt för lite tid ifrån allt. Jag önskar att jag kunde glömma allt, gå vidare. jag önskar att jag kunde börja leva nu. Fast jag kommer ingenstans. Jag sitter fast i mig själv. i mig själv och i alla jag ska ta hänsyn till. Jag offrar mitt liv för att göra andra nöjda. Jag släappar allt för de jag älskar mest. Och det är inte alltid en bra sak att göra så. Men det är sådan jag är.
Och jag förstår nu. Det är mig det är fel på. Det är jag sm begär för mycket, och trycker alla andra ifrån mig. Alla utom en, som jag ger allt. Fast det borde jag inte, jag blir bara arg och besviken på mig själv. För det är jag som förlorar varenda vän, en efter en. Jag önskar så mycket att mina bästa vänner bodde närmare, eller att jag hittade tid och ork till mina vänner i Lammhult. Vnner som jag kanske inte har kvar. Jag önskar att jag vågade strunta i skolan, att jag ibland helt enkelt struntade i att plugga och drog ut med folk istället. Men det är inte sådan jag är. Och jag har fått lida för att jag gör så, både pga mig själv och andra i min omgivning. Det är helt enkelt fel på mig. Jag har inget mer att säga.

RSS 2.0