Julia

waterproof
Det blir inte bättre. Det måste bli bättre. Fast det känns i själen att det inte kommer det. Jag har mått såhär för länge nu. Jag blir aldrig frisk från mina problem. Jag är less på livet. Less på ensamheten jag känner. Jag är less på mitt humör och mitt beteende. Och jag är enormt trött på att behöva uttrycka det mot Joel, han lider allt för mycket som det är.
Jag är patetisk, jag är allvarlig när jag säger att jag hatar mig själv. Jag är trött på att leva såhär, på att vara så missnöjd med allt. Fast jag borde vara glad. Det funkar inte. Det funkar inte ett jävla skit.
Hjälplösheten är så jävla jobbig, det liksom trycker i halsen och kliar på insidan. Det känns som jag har äckliga kryp i mig, och jag vill bara få ut dem.
Jag kan inte sitta still, inte röra mig. Jag är fast, jag orkar inte. Andetagen blir bara tyngre i hjärtat. Panikångesten gör bara ont. Det gör så ont att inte kunna lugna ner sig själv, att inte längre vara stark nog. Jag orkar inte skaka mig igenom kvällarna, jag orkar inte gråta mig till sömns. Jag orkar inte att jag behöver Joel så mkt. Jag orkar inte det. För det tar bara sönder mig. Och honom.
Jag bara förstör omvärlden. Jag känner att jag gör mina föräldrar besvikna, jag vill inte det. Jag orkar inte att jag inte är mig själv. Jag orkar inte mer. Jag vill bara lägga mig ner nu, jag vill inte dö, jag vill bara må bättre. Jag vill må bra.

Jag vet att min blogg är väldigt personlig och "emo". Men vad spelar det för roll om folk vet ? Det gör mig inget längre. Och det värsta är, att jag utsätter mig för att bli trakasserad hela tiden. Jag vet inte varför. Jag behöver väl bekräftelse, bekräftelse om att jag duger. Och bilder som jag brukade bli nöjd med har sjunkt som fan i mina ögon på sista tiden. Är det självförtroendet som sjunker ? Eller börjar verkligheten komma fram.

J
ag är trött på att känna att jag dissar alla. Trött på att känna att allt jag vill är att åka hem och sova, plugga och bara ... sitta och skriva ner alla tankar. Och när jag väl är hemma så vill jag bara bort. För inget blir som man tänkt sig. Varför lär jag mig aldrig ?

Egentligen vill jag sluta känna känslor. Jag vill slippa saknad, svartsjuka, stress och ångest mest av allt.
Ja tack.

Jag är trött på alla dåliga saker här i världen, trött på min beslutsångest och saknaden av motivation.
För tillfället blir jag bara glad av en sak; 01-weezer-pork_and_beans.mp3 <3
Videon är allvarligt härligast i världen atm.

Jag börjar sent imorgon, men det är väldigt lockande att lägga sig och läsa en stund. Och bara sova, så man kanske slipper vara trött imorgon. Att läsa är ett väldigt bra sätt att ta bort alla onda tankar, bättre än film eller tv. Och egentligen har jag inget vettigt att skriva, borde väl egentligen inte skriva alls. Men det är så skönt att bara sätta konkreta ord på det man känner. På allt som kommer upp i huvudet.
Nej nu lägger jag ner dethär för idag. Imorgon flyr jag Lammuhlt och ensamheten, sover i stan med babi <3