Vad gick snett ?

2009-02-27 @ 15:35:39 ? Permalink ? Åsikter/funderingar
Och vart fanns ni när jag behövde er ? Vart försvann ni när ni skulle funnits här ? När ni skulle stått vid min sida, Tesse vart gick du ... ? Vart gick du bästis, när jag behövde dig som mest. Vart gick du när mitt hjärta brast ? När jag var ensam i ett rum där väggarna föll på mig. När jag var instängd i mig själv ... Vart var du då ? Det är inte ditt fel, det vet jag, jag vet inte om det är mitt heller, det kanske bara blev så. Men jag ångrar det, ångrar det så fruktansvärt.
Jag saknar dig så sjukt vissa dagar, och jag är för rädd för att ge mig in på det vi hade, rädd för att ge det en andra chans. För tänkt om det inte blir samma sak, tänk om det inte fungerar .... Då måste jag inse att du är borta förevigt. Och du har alltför stor plats i mitt hjärta för att jag ska kunna möta den sanningen. Jag är för rädd för att ta chansen, chansen att vinna tillbaka den bästa vänskap jag någonsin haft. För i hjärtat betyder den så mycket mer än något annat. Och jag vet att det låter ologiskt, att ni inte fattar vad jag menar, men att kämpa för något och se det falla, är i vissa fall värre än att ha tynat bort och ändå ha kvar alla minnen närmast hjärtat.

Men visst, vissa dagar är jag otroligt trött på att inte ha en bästa vän, jag saknar tesse. Så innerligt, så otroligt.
Hon var min bästa vän och hon kommer alltid vara det.
Jag saknar hur hon fick mig att känna, hur hon stod på min sida. Hur jag kunde bete mig när jag var med henne.
Jag slarvade bort den enda bästa vän jag någonsin haft, och det var så jävla onödigt gjort av mig. Jag vet i varje liten cell i min kropp att jag behöver henne. Men jag vet att vi växt ifrån varandra, att det aldrig blir samma sak. Och jag lever bara på minnen.
Tesse, om orden kunde nå dig; jag saknar dig mer än jag själv kan förstå. Och jag tror att saknaden efter sig är en stor orsak till att jag mår som jag gör. Jag behöver dig, jag behöver någon på min sida, någon jag kan vara mig själv med. Det kunde jag med dig. Nu har jag ingen sådan person kvar. Livet kommer aldrig bli samma sak utan dig. Men hur säger man det till dig, på riktigt. Hur gör man för att ändra på det ? Hur kan jag föra oss tillsammans igen, hur får jag dig tillbaka. Jag älskar dig. Men vissa saker kanske inte går att laga ...

beautiful lie

2009-02-22 @ 18:38:32 ? Permalink ? Åsikter/funderingar
Det brukade hjälpa att sätta ord på alla mina känslor. Det brukade spela någon roll, i alla fall för mig.
Jag ser ingen mening i någonting längre.
Känslan av meningslöshet har ätit upp mig från insidan.
Och allt jag gör blir bara fel.

Hur hittar man något man brinner för ?

2009-02-12 @ 14:41:08 ? Permalink ?
Vad brinner jag för ? Att fotografera ? Att skriva ? Photoshop ? Hm, jag vet inte.
Hur vet man det ? Fan. Jag hatar dethär. Dessutom känner jag att jag inte riktigt är bra på något, vilket leder till att jag inte vågar prova på det. Fast jag borde. Jag borde testa allt, och se vad jag vill. Men jag vågar inte riktigt.
Fan ta mig och min blyghet !
Jag önskar att jag vore född med en unik talang, något som gjorde mig bättre än alla andra, så jag visste vad jag skulle syssla med sen, och att jag kunde lyckas med det. Fast riktigt så lätt är väl aldrig livet.
Att folk inte ser vilka anledningar jag har till att hata mig själv ... Vart är min motivation ? Vart är min ork och min längtan efter att kämpa mig till ett resultat ?
Jag vill lyckas med något !
Men vad har jag att komma med ... Jag är en sådan som glöms bort i bakgrunden, jag kommer liksom aldrig fram i ljuset och får göra min grejj, och om någon trotts all förmoden för in mig i rampljuset så backar jag gärna. Det är fel på mig. Vart är min känsla för att våga saker ?!
Jag hatar att bli vuxen.

RSS 2.0