Det har varit helg. Har jag hört. Solen skiner, allt är "bra" och jag borde vara lycklig av varenda ett av vårens tecken. Men det verkar inte så va ?
Det känns mest som solen hånar mig, gör det mer tydligt att avsaknaden av gemenskap faktiskt är där. Det ligger där och gnager och jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till.
Spenderade lördagen i Lammhult. Där jag för en stund kan skratta, vara glad och omges av de finaste jag har, familjen.
Det blir en kort jobbvecka. Har beslutsångest för hur jag ska hantera långledigheten. Ska jag skita i allt, sluta låta saker gnaga i mig, eller ska jag ta tag i det och skita i att det egentligen inte spelar någon roll hur mkt man försöker ? Jag vet inte.
Livet är förvirrande. Och nu när våren och solen är här känner mitt hjärta bara för regn och mörker så jag utan ångest kunde ligga under min filt och gråta åt andras öde på film.
0 kommentar(er)
