Det enda som betyder något

2013-10-29 @ 21:49:41 ? Permalink ? julias vardag
Kan lika väl klistra in hela texten. För den är allt jag tänker på. Den förklarar de flesta av mina tankar. Orkar inte.


Stockholm 02, maj med vackert väder

Jag märker inte längre vad som görs
Jag stör mig på ett ljud som inte hörs
Den här stan är klädd i kejsarens nya kläder
Runt omkring
Ingenting

Jag säljer inget längre, jag har stängt butiken
Jag gör mig inte arg på nån reklam
Tavlan är en fläck med färggrann ram
Jag ger upp, jag orkar inte bli besviken
Som du sa
Det är dags att dra

För vi faller, faller, faller

Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nåt, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret
Jag gömmer mig
Jag värjer mig

När sommarn kommer flyr jag över haven
Där ingen vet, där ingen kommer in
Men sommarn dör och min rastlöshet är min
Och om vintern står jag gömd längst in i baren
Och tiden går
Månad, år

Jag faller, faller, faller
Vi faller, faller, faller

Stockholm 02, maj och skymning faller
Jag hoppas på ett kort som inte lagts
Jag litar till ett ord som inte sagts
Min lust är fri, men min frihet är bakom galler
Res med mig
Till ett annat land

För vi faller, faller, faller
Jag faller, faller, faller

Read more: http://artists.letssingit.com/lars-winnerback-lyrics-faller-7cfjnq6#ixzz2j97h7WDf 
LetsSingIt - Your favorite Music Community 

hej

2013-10-26 @ 19:37:18 ? Permalink ? julias vardag
kom inte på någon bättre titel. vet inte varför jag ens skriver. osäker på om jag borde skriva som det är, som jag känner, eller om folk bara kommer störa sig för det är för personligt och då ska man hålla käft.
man ska vara tyst och låta alla andra leva i sin bubbla av lycka.
det är svårt att stå på andra sidan av den där bubblan, och behöva låtsas som att allt är okej, även om jag rivit många av mina väggar så är jävligt många kvar.

det är mycket nu. allt för många beslut som ska fattas, orosmoln som ligger och gnager och jag vet inte hur man får det att kännas som att något faktiskt spelar någon roll.
allt kräver för mycket energi. energi jag inte har.

jag älskar min Winnerbäck dock. utan honom skulle allt vara så mycket mer ensamt. i dessa tider är han allt som spelas i mina öron. allt som betyder något. han säger så många ord som jag bara sväljer och tänker att fan, någon känner lite som jag. någon förstår och jag behöver inte säga ett ord. han bara vet och förklarar.
ibland behövs det inte mycket mer.

det här är ett mycket märkligt och kanske lite dystert inlägg, men jag tror inte ens att jag bryr mig om att ni tycker det. jag väljer mina ord själv. just nu iaf.
jag försöker ta en dag i taget men det är så svårt när det känns som att väggarna drar ihop sig och tiden rinner ut.

RSS 2.0