Min styrka

2014-04-24 @ 15:09:31 ? Permalink ? julias vardag
När livet är svårt. Som idag. Så hittar jag räddningen i styrkan från förr. Från min "barndom". Tesse har suttit i telefonen med mig i 3,5 h nu, kollat film och myst. 
Hittade ett gammalt brev också. Som jag skrev för många år sedan, till pojken jag då älskade. Som jag iofs fortfarande älskar, om möjligt ännu mer men på ett heeeeelt annat sätt. Min fina bro !
Jag skrev det på en årsdag. Och jag skrev det där citatet som jag älskar:
 
you're everything i want
'cause you're everything i'm not
 
Det är så jag känner med många människor. Jag älskar att de är allt jag inte är, för jag har alltid avskytt mig själv.
Jag tar små små steg i rätt riktning denna veckan dock, men ibland får man stanna upp, och tänka om ångesten är värd att genomlida, eller om det är bättre att gå hem, krypa ner under en filt och äta glass.
Så blev det idag.
Jag vill inte bryta ihop på jobbet. Det är bara fel. Och när jag väl börjat tänka i de där banerna så är det svårt att sluta om jag inte byter miljö.
 
Ska åka till psykologen snart, det känns bra att det gick neråt just i dag av alla dagar, så att jag kanske kan sitta där och berätta lite mer om varför jag mår som jag gör.
Det är så svårt när man har haft en bra dag att sitta där och försöka komma ihåg varför man mådde dåligt, om så bara kvällen innan.
 

Meningslöshet

2014-04-23 @ 17:20:07 ? Permalink ? Åsikter/funderingar
Allt känns sådär tungt idag.
Jag känner ångest och panik, ensamhet. Oönskad.
Jag har ingen moral i kroppen och det är därför det är så bra att ha Martin. Han får mig att fatta att inget kommer ändras om jag inte själv tar mig i kragen och faktiskt ändrar på det.
Jag måste ge mig själv ett värde, inte bara tänka att jag ska skaffa ett värde.
Men det är så jävla svårt att tycka att jag duger som jag är. Att jag inte måste ställa upp på allt, göra allt, erbjuda allt, gå med på allt.
 
Jag vill inte vara såhär obetydlig för mig själv. Jag vill inte behandla mig själv såhär dåligt.
Men min självdestruktivitet når nya nivåer hela tiden och jag börjar se dem mer och mer. Det är så jävla sjukt att inse varför jag i sååå många år gjort saker. Jag ser det nu.
Ibland blir jag ledsen för att jag varit så jävla blind. För att jag år ut och år in gått och mått dåligt utan att skaffa hjälp. 
Fast egentligen hade ingenting hjälpt, om jag inte hade haft Martin.
Fan, jag är så evigt tacksam för all tid han lägger på att reda ut mig när jag förvirrar alla runt omkring mig.
 
Mest av allt i hela världen önskar jag att Tesse bodde granne med mig. Det suger att det är fan 140 mil mellan oss. Telefon i 7 timmar är inga konstigheter för oss. Men jag önskar så att hon var här bredvid mig. När jag ringer och storlipar är hon fantastisk, men den där kramen saknas. Närhet framför en film, med sin bästa vän. Dela en ben&jerry. Fy fan vad jag saknar dig Tesse.
 
Har inte träffat Joel på en vecka typ heller. Det är lång tid. Jag tror vi båda är så självdestruktiva av och till så när den ena har en bra period så synkar vi inte riktigt. Vi är lika på så många nivåer, mår han dåligt faller jag lätt i samma bana. Men han är mitt stöd. Min klippa. Min älskade klippa när verkligheten tar för mycket kraft, när jag bara behöver en kaffe och prata om ingenting. När jag vill komma bort från min skit och lyssna på all energi som den pojken utstrålar.
 
 
Mig själv då. Vad ser jag där just nu ... ?
Jag vill gråta när jag tänker på hur jag ser mig själv. Jag är så fruktansvärt ful och meningslös i mina egna ögon och det är så jävla jobbigt.
Jag färgas lätt av hur saker är för stunden.
Känner jag mig duktig och fit efter ett träningspass, ja då är fan hela livet på topp. Eller när ångesten kickar in efter 6 bitar smågodis, då känns det som jag lika väl kan skjuta mig i huvudet. På riktigt.
Jag vet att jag säger till folk att det är "okej". Det är aldrig okej med mig, jag har fan inget mellanläge.
Antingen är allt awesome, eller så är det helt åt helvete.
Det hatar jag.
Jag önskar att jag bara kunde ... Känna mig nöjd typ.
Alla dagar behöver inte vara den bästa eller sämsta. 
Det är så energikrävande att tänka så.
Men hur fan ändrar man på det ?
 
Jag ballade ur ett tag här nu. Gjorde jävligt dåliga val. Struntade i allt. Fick en utskällning av Martin. Det var väl då jag vaknade lite. 
Jag har många underbara vänner, men jag är inte bra för mig själv just nu, och vänner har en tendens att hålla med mig. Vilket inte är bra för mig just nu. Spiralen blir bara längre då. Det är där Martins ärlighet kommer in. Han bryter liksom av det beteende jag håller på med.
 
Fy fan vad jag hoppas att jag blir frisk någon dag.
Att jag kan skilja på bra och dåligt, rätt och fel. Att jag en dag har ett värde och ser mig själv som en bra person. Att jag kan må bra i någons sällskap, föralltid. Att jag slutar balla ur och söker bekräftelse till höger och vänster. Fan vad jag har förlorat många år till det här sjuka i mig.

fan.

2014-04-16 @ 18:31:32 ? Permalink ? julias vardag
Tusen inlägg som aldrig blivit postade.
Jag skriver och skriver, sen slutar det med att jag raderar skiten ändå.
Fy fan vilken äcklig jävla dag det här har varit. Eller är. För det är ju inte som att något blir bättre, nej nej.
Känner mig värdelös.
Och jag vet att den känslan går över. Någon gång. Då och då.
Men jag kan inte skaka av mig den.
Lämnad, dålig, trampad på, obetydlig.
Fick hårda ord mot mig idag, kanske blir så när jag inte vet hur jag ska bete mig.
Fan.
 
Vet att jag borde ringa någon nu. För jag vet hur det slutar annars. Och jag ska till lammhult typ hela helgen, så det är inte bra att göra så.
Och plugget krånglar. Som vanligt. Orkar inte, fattar inte. Sitter framför datorhelvetet minst 5 timmar varje dag och ändå fattar jag inte.
Värdelös.
 
Hur i helvete ska jag bli okej ? För jag vet verkligen inte. Jag vet inte.
För två veckor sedan hade jag en toppen-vecka. Men de här senaste två har varit totalt hemska. Mörker och elände inuti mig.
Tvivel på allt och alla,
 
Våren, som jag längtat efter så, börjar närma sig. Och jag har inte ork nog att bry mig. Det liksom spelar ingen roll. Jag kommer ändå bara sitta här och vara ensam.
Totalt onödigt inlägg också. 
Om jag bara kunde sluta vara så elak mot mig själv ....

RSS 2.0