Julia

så var 2013 över
Det här blir ett ganska personligt inlägg. Det här året har varit ett av de mest jobbiga i mitt liv.
Jag började året i en relativt ny lägenhet. Jag hoppar detaljer men det var en dålig tid i mitt sinne.
Min ångest tog upp det mesta av min tid och jag visste varken ut eller in.

I juni vändes vardagen upp och ner, jag hittade stöd i min syster (som alltid finns där för mig <3) och flyttade hem till Lammhult. Hade en riktigt bra semester (även om allt det dåliga gjorde sig påmint hela tiden) och lyckades även hitta en tillfällig lägenhet i stan.
Spenderade mycket tid med mina vänner, vilket jag är så jävla glad över.

Jag hittade även Mihai. pojken som smittar av sig med sin livsglädje och med råddjursögon som ingen annan.
Det är nytt och fantastiskt på många sätt.
Men mest tack ska nog gå till Martin, som pushade mig att söka hjälp, som satt i väntrummet mitt första besök på vårdcentralen, som hjälpt mig med medcinen och som läser mig bättre än jag själv gör många gånger.
Jag tror inte att han själv förstår hur viktig han är för mig, även om jag försöker påpeka det många gånger.

Så livet är på bättringsväg. Jag får hjälp med mina jobbiga tankar och ångesten som äter upp mig många kvällar. Jag har börjat träna på riktigt och det är nu det största intresset jag har. Jag älskar det.
Där blir jag den bästa versionen av mig själv. 2014 hoppas jag blir ett bättre år, och jag ska försöka våga hoppas det på riktigt och inte sätta käppar i hjulet för mig själv.