hmm

2009-05-16 @ 22:59:40 ? Permalink ?
är det inte konstigt egentligen, hur vissa aldrig verkar hitta sin plats ?
som aldrig passar in bland folket, som inte riktigt kan blanda sig in och bli en i gänget.
jag verkar vara en av dem.
jag har aldrig passat in bland er. jag kommer förmodligen aldrig att göra det heller.
jag kan helt enkelt inte.
har aldrig förstått hur man gör.
istället står jag där som ett fån, och försöker hitta någonstans att smälta in. jag kan inte bara sätta mig ner bland alla.
det känns så fel, eftersom ingen ser mig.
de hälsar, de kramar, men de ser mig inte.
det märker man på att de inte saknar mig när jag går.

jag kommer aldrig vara som er, jag kommer aldrig fungera på samma plan.
ni kommer aldrig förstå hur en sådan som jag fungerar. och det gör mig frustrerad. hur ensam jag alltid kommer vara.
för att ingen vill förstå, för att ingen tar sig tiden att reda ut hurdan jag är.

det var fest ikväll, och som vanligt försökte jag göra intryck på fel person. kanske skaffa mig en vän. det är skrattretande, du ser mig inte ens. hälsar knappt. men jag försöker ändå, jag gick till festen.
försökte, för joels skull, för andras skull. kanske för min egen också.
som vanligt var jag bara i vägen, eller så syntes jag inte. det finns alltid någon intressantare att prata med.
jag är avbrottet påväg till nästa person.
jag blev trött på det. trött på att stå mitt bland allt folk, och på samma gång känna mig mest ensam i världen.
så jag gick.
dit jag går när jag går sönder.
till min brygga. där jag sitter, och bara pratar. till vem som än lyssnar.
många tårar har runnit där, så även idag. och jag bestämde mig, för att jag verkligen inte orkar sätta dig på en jävla pedistal längre.
du ser mig inte, jag gör allt för dig. det är slut med det nu.
vill du något får du komma till mig. jag är trött på att ljuga för mig själv, på att hoppas.
på en vän som aldrig kommer.

bra slut på en lördag kväll va, sitta hemma och må piss.
över att jag inte orkar mer lögner nu.

RSS 2.0