men varje gång börjar jag tänka på alla val som jag har framför mig, med att söka jobb/ fortsätta plugga osv osv.
och på något sätt rinner orken ur mig. jag har ingen ork till att fota lr skriva blogg eller vara social online.
för allt jag kan tänka på är oron över framtiden. oron över vad som ska hända, osäkerheten och allt som följer med den.
jag är så trött på det. trött på att vara nervös.
trött på att inte våga riktigt. jag vågar inte leva ut mina drömmar, våga inte ens tänka mina drömmar.
för jag kommer aldrig nå dem.
det känns som att livet är slut, och det har knappt börjat. patetiskt. i know.
0 kommentar(er)
