Julia

ångest
Kom faktiskt inte på något mer passande som titel. För hela min värld just nu är ångest. Det känns som någon stämplat ordet i pannan på mig. Ett flertal gånger senaste veckorna har jag fått höra att jag see helt slut ut. Tack. Men ja, det är jag. I själen. Jag känner mig så jävla trött. Ont i magen konstant och vill inte ens säga hej till folk för jag blir helt kallsvettig och tänker att de hatar mig. 
Som att hela jag är smutsig. Jag kan distansera mig så pass mycket att jag förstår att just nu är det skolan som tar sönder mig. Jag pallar fan inte trycket. Samtidigt som jag tänker att det är EN jävla termin kvar. En. Sedan är jag klar. Jag vill inte ge upp nu. Även om jag sitter och försöker som upp ångesten som den ger mig. 
Det är den där förbannade stickande känslan i hela kroppen och trycket i bröstet. Som gör allt så mycket svårare. 
Hur ska jag överleva morgondagen..