jaha.

2015-01-29 @ 09:23:02 ? Permalink ?
Sovit dåligt. I flera nätter. Är väl därför jag mår som jag mår. Anubis vill bara ut, vilket ger mig fruktansvärd ångest. Skolan stressar sönder mig. Och sen jobba på det, som inte gör någonting bättre. Och sen ska man ju hinna med allt annat, som att leva, har jag hört. Jag är dålig på det. Det blir så mkt och jag känner mest för att lägga mig ner och ta timeout. Men det lindrar ju ingen ångest så det är väl ingen bra idé...  Fan.


Jag skriver här utan anledning

2015-01-13 @ 20:35:00 ? Permalink ? Åsikter/funderingar
Borde väl lägga det i låsta bloggen. Men jag bryr mig inte. Orkar inte prata med folk, men orkar inte vara tyst.Har trillat tillbaka i alla dumma vanor. Jag tränar iaf mellan gråtattackerna, det är ju alltid något.
Men den där självkänslan jag byggde upp, eller i alla fall la grunden till, den är borta. Riven. Söndertrasad. På grund av flera saker. Men mest en stor sak. Som tar sönder mig och som förmodligen inte är värt besväret och kommer krossa mig igen, totalt. Men det är det enda guldet jag har i vardagen. Det enda jag ser fram emot, det enda som håller mig uppe.
Och på fem minuter kan det raseras så jävla lätt. Och jag FÖRSTÅR inte varför jag låter de ske. Jag är så jävla trög och dum i huvudet.
 
Snart ett år sedan mitt break-down. Om man kan kalla det så, jo det kan man väl. Jag är så mkt längre än jag var då, jag mår bättre. Men mer och mer kommer allt tillbaka. Förmodligen för att alla går vidare. Och jag står bara och trampar, och vet att inget kommer ändras. Jag respekterar inte mig själv nog för att någon annan ska göra det. Men jag verkar inte kunna ändra det mönstret. Jag orkar inte rädda mig själv. 

jag har förstört allt.

2015-01-10 @ 16:40:29 ? Permalink ?
Jag vill skylla på min ångest, för den får mig att bete mig så idiotiskt. Men det är mitt fel. Jag borde vara starkare än så. Jag borde kunna stå emot allt ångesten får mig att göra. 
Nu är det försent, nu spelar det ingen roll om jag blir frisk. För det som betydde något försvann. Den del i vardagen som var bra borde ge upp nu. Och då har jag inget kvar.

RSS 2.0