Fredagskväll

2015-03-27 @ 19:23:47 ? Permalink ? Åsikter/funderingar
Vad håller jag på med? Vem är jag? Vad gör jag? Vad vill jag?
 
Det är fredagskväll. Har jag ork till något alls? nope. Inte ens ett hej till någon. Har låst in mig. Försöker få ordning på allt plugg. Det är så jävla mycket. Skrivit så många dokument, fixat så mkt information, fått igång programmeringsmiljön. Ritat en uppift. Av typ 1000.
Två kurser kvar. Sedan tar jag sommarlov.
Det kommer bli en jobbig vår.
Igår hade jag panik. Eller. Ångest i alla fall. Grym ångest.
 
Stress åt alla håll. Men sedan somnar jag med lillen i famnen, ett lugnt snusande mot min hals. Och jag blir hel igen. Anubis. Hjälten i allt det här. Alltid nära, alltid medveten. Han är så sjukt förståndig att jag blir rädd över hans intellekt ibland, fast i nästa sekund är han så sjukt trög och hoppar in i något med nosen först så då slutar jag fundera på det ;)
 
Ikväll är det ångest igen dock. Som vanligt. Varför slutar jag aldrig ta skit? Och ge skit. Jag beter mig fel mot alla människor. De som behandlar mig väl tar jag inte hand om och de som trampar på mig låter jag komma tillbaka. Gång. På gång. På gång.
Men en del av mig kanske aldrig blir frisk. För en liten del av mig vill inte bli frisk. Jag är så van vid det här. Att må såhär. Att straffa mig själv. Bättre att jag håller mig utanför folks liv då. Bättre att de slutar känna mig än att inte veta vart de har mig. För ena sekunden vill jag allt och nästa ingenting.
Jag är aldrig konsekvent.

..

2015-03-14 @ 15:21:18 ? Permalink ?
Idg har all ångest tagit överhand. Orkar inte tänka på den här skiten mer.

Your smile could light up New York City after dark

2015-03-07 @ 17:14:15 ? Permalink ? Åsikter/funderingar

Maybe I'm just crazy
Maybe I'm a fool
Maybe I don't know how to love but
Maybe I do
Maybe you know more than me but
This much is true
This little heart and brain of mine say
We're through with you

 

And I wonder does it blow your mind
That I'm leaving you far behind
I wonder does it stop your heart to know
You're not my sunshine, anymore

 

Okay you're pretty
Your face is a work of art
Your smile could light up New York City after dark
Okay you're Coverboy pretty
Stamped with a beauty mark
But it's such a pity a boy so pretty
With an ugly heart

 

Maybe you'll get married
And she will kiss your feet
While I give all my rides away
I won't loose no sleep
Maybe on your honeymoon
You'll think of me
But if you don't won't shed a tear
Yeah I can guarantee

 

And I wonder does it blow your mind
That I'm leaving you far behind
I wonder does it stop your heart to know
You're not my sunshine, anymore

 

Okay you're pretty
Your face is a work of art
Your smile could light up New York City after dark
Okay you're Coverboy pretty
Stamped with a beauty mark
But it's such a pity a boy so pretty
With an ugly heart

 

Okay you're pretty
Your face is a work of art
Your smile could probably light up New York after dark
Okay you're Coverboy pretty
Stamped with a beauty mark
But it's such a pity
A boy so pretty
With an uh- an uh- an ugly heart
An uh an uh an ugly heart so

 

Okay you're pretty
Your face is a work of art
Your smile could light up New York City after dark
Okay you're Coverboy pretty
Stamped with a beauty mark
But it's such a pity a boy so pretty
With an ugly heart

 

Okay you're pretty
Your face is a work of art
Your smile could light up New York City after dark
Okay you're Coverboy pretty
Stamped with a beauty mark
But it's such a pity a boy so pretty
(So pretty, so pretty) With an ugly heart

 

 

--------------

Och att jag fortfarande saknar dig är något jag aldrig säger till någon. Knappt mig själv. Och än mindre att en låt som påminner om dig fortfarande kan få mig att lipa. Du är inte värd tankarna. Men ibland är det jobbigt. Jag har varit singel i ett år nu. För att försöka glömma. För att försöka pussla ihop de där trasiga bitarna du lämnade när du gick. Det går bra vissa dagar. Eller många dagar. Men ibland, när jag ser någon som liknar dig, så kommer klumpen i magen, trycket i bröstet. Och jag vet att om det verkligne skulle vara dig jag såg en dag, så skulle all panik ramla över mig. 

Det har gått ett år och jag borde kunna se dig i ögonen. De där ögonen. Men det finns inte en chans att jag skulle kunna det. Tanken gör mig livrädd. Jag hoppas att du aldrig ser det här. Det här är svagt även i mina ögon.


RSS 2.0