Julia

Idag är det måndag igen. Det känns både jobbigt men ändå rätt skönt, då kommer rutinerna igång igen.

Även om jag haft en trevlig helg med familjen.

Igår var en sådan dag då jag koncentrerade hela dagen på hur jag skulle stoppa paniken när jag kom hem, tyckte att jag hade det under kontroll, mådde rätt bra hemma i Lammhult.

Drog till gymmet 1,5h och sedan handlade jag lite snabbt. Tänkte att okej, duscha, laga mat och sedan bara glo på serie lät som en bra ide resten av kvällen.

Höll på att gå helt åt helvete. Så fort jag kom innanför dörren och satte ner kassarna så bröt jag ihop. Hjärnan snurrade och jag tänkte tusen tankar, vem ska jag ringa, vart ska jag fly, fan fan fan. Typ.

Men för en gång skull hjälpte min medicin. Thank god.

Så jag tog mig faktiskt igenom det själv. Hela kvällen.

Det är första gången.

Första.

 

Det känns rätt stort. En mållinje har jag gått över nu, bara 100 kvar typ.

Det hjälper att alla i min närhet vet om det här, och att jag kan skriva om det. Att jag får hjälp och är på rätt väg.

Jag har verkligen tagit tag i det och försöker bli frisk.

Men det är jävligt svårt att bryta beteenden som man haft i över nio års tid.

Det kräver sjukt mycket vilja så det är inte konstigt att jag är trött och seg.

Sover fortfarande rätt dåligt dock. Oroligt och vaknar hela tiden, drömmer så konstigt.

 

Tänkte strunta i allt vad julpynt heter i år, den här lägenheten är inte mitt hem och jag kände verkligen ingen ork. Men mamma fick mig att ta hem lite saker så nu är julstjärna uppe samt julduk, tomte och lite annat. Och faktiskt, det känns lite mysigare.

Jag älskar ju julen. Det är min favorit på hela året. Man bara umgås med familjen, äter godis, spelar spel och har det mysigt. Även om jag inte orkar vara så ambitiös med julklappar i år dock ..

Men jag ska försöka njuta lite, leva lite i nuet.

Jag försöker, I really do.