Varför jag satte mig ner och började skriva nu kan man ju undra. Jag vet inte själv.
Har inget att göra. Väntar på Tåbias. Så dödar lite tid.
Jag har sådan jääävla träningsvärk idag, kan knappt gå. Vaderna är värst.
Och gjorde tunga squats igår, så det känns ...
Men det är skönt ! Det är smärta som har en mening, den fyller en funktion.
Jag tar hellre den än all annan smärta jag har i mig.
Och när en sak går åt helvete för mig så verkar allt annat göra det också, Så, jag har verkligen ingen pepp kvar.
Ororar mig dag ut och dag in för vart fan jag ska bo. Det tar liksom över ens existens när man inte har ett hem.
Jag har ju en lägenhet, men jag trivs inte här. Inte på något sätt.
Och det är ju omöjligt att få tag i något i Växjö. Alla är bara idioter eller så hör man inget alls.
Tappar lusten till allt. Ingenting blir liksom bättre av att komma hem och sätta sig i en lägenhet som inte känns som min, där jag måste smyga för att min störda granne knackar på om nätterna annars ...
Jag orkar inte.
Är rätt trött på att inget verkar bli bättre heller. Det kan kännas bra en stund, men den känslan går över lika fort som den kom.
Och sen spyr hjärnan ut tankar och jag får ingen ordning.
Jaja.