dagarna flyter mest ihop. det blir väl lätt så när man inte hittar något att fästa blicken på. jag försöker se en mening med allt men det är svårt i detta mörker. det är svårt när man bara ser till allt som är dåligt. och det kanske inte är dåligt. det är bara... meningslöst. allt. ser ingen plats för mig i mönstret, som du sa Winnerbäck. det här blev ju också skumt och rätt nedstämt. men fasaden har gått sönder och vem hjälper det förutom er att jag håller den uppe? inte mig. och jag ska gå och bli egoist, rimligt iaf. för jag orkar inte vara till lags och sen hata mig själv. jag ska spendera resten av mitt liv i denna kropp och detta sinne, lika bra att försöka rätta till det som är fel. hur lite ork jag än har och hur i vägen och ofattbart jobbig man känner sig... det är vinter också, det gör ju ingenting bättre faktiskt. mörkt, kallt och ensamt. ser inte det där mysiga och varma. inte riktigt. det är fan för många förvirrade tankar i min hjärna. och nu ska vi ta oss igenom ännu en dag. dessa oändliga dagar...
0 kommentar(er)
