Julia

Ingen ork.
Ingen lust. Ingen motivation. Det är som att kroppen bara sagt ifrån.
Den vill inte längre. Känner mig som ett jävla kolli. Ler för att det passar in. Följer med för att det dämpar smärtan lite. Men det är som att inget riktigt spelar någon roll. Mer än innan.
Jag hoppas detta är för ett litet tag. Att det blir sämre för att bli bättre.
Jag kan sitta i en halvtimme och komma på mig själv med att glo in i en vägg. Det är som en dimma framför allt.
För egentligen, vad spelar det för roll ?
Vad spelar någonting för roll.
 
Var på förfest igår. Med tjejerna. Började bra, kände peppen. Började dricka lite och pang, ångest till 1000.
I vanliga fall skulle jag tagit mig igenom det, druckit mer, förmodligen fått snefylla och däckat på golvet. 
Men nu när jag vet att man inte ska må såhär, jag ska inte känna såhär, så känns det lättare att säga till sig själv att "för i helvete, tänk efter en gång till". Så jag bad min fina vän, som alltid förstår, att hämta mig. Åkte hem till en annan väldigt fin vän och umgicks tills jag drog hem och sov.
 
Idag gör allt bara jävligt ont. Sysselsätter mig iaf. Syster med familj har varit här. Ska träffa en vän senare. Men nu. När jag sitter här i soffan, så försvinner all ork till någonting. Måste laga mat. Måste städa, plugga, massor.
Orkar inte. Vill inte. Vill ingenting. Inget ger någon mening. Och det är en förjävlig jävla känsla.
Och den där förbannade tabletten hjälper inte idag. Pulsen är allt för hög och ångest bara fyller hela mig. Fan.
 
Det ger mig ingenting att glo på serier eller filmer som brukade pigga upp mig. Hungern har vandrat iväg, även om jag av någon anledning trycker i mig godis och chips iaf. Jag vet inte. Allt bara förvirrar mig.
Tänker för mycket, oroar mig, bryr mig för mycket, osäker på saker.
Det här är en tung dag.