lördag

2014-04-13 @ 01:47:25 ? Direktlänk ? julias vardag
eftersom bloggen för tillfället är låst kanske jag borde känna att jag kan skriva mer öppet. men jag vet inte, det verkar... onödigt på något sätt. som att jag inte har rätt att säga vad jag vill i alla fall.

det har varit en tung vecka. jag har ringt Joel och Tesse om vartannat och gråtit, varit deppig. de är bäst på att få mig på andra tankar. Joel med sitt gitarrspelande och energi. Tesse med sitt pratande och förståelse.
jag är dem evigt tacksam.

det börjar bli tröttsamt att all ångest jag bygger på mig slutar i saknad efter Honom. Han med stort h.
råkat öppna mappar jag inte borde öppnat. bilder, SMS, tankar. jag lät bli att trycka på dem men miniatyrer räcker. det krossade en annars bra dag.
likaså när vissa inte ser hur ont det gör när hans namn kommer upp i samtal. prata inte om honom. det gräver bara djupare hål. om det inte är vänner som bryr sig om hur jag mår, det är en annan femma.
hans namn får fortfarande mitt hjärta att hoppa över ett slag. och i veckan är det ett år sedan vi började följa varandra på instagram.
löjligt, i know. men allt med mig är löjligt när det kommer till honom.
jag saknar dig så vansinnigt och jag försöker verkligen dölja det. bloggen förmodar jag att du aldrig läst ändå.

det jobbiga är att mina x är världens mest fantastiska killar. det spelar ingen roll att jag gått sönder egentligen, för ingen har menat något illa. jag menar, relationen jag och Joel har idag är guld värd, vem fan hade trott det när jag kramade honom den kvällen och trodde det var sista gången någonsin.
Ronnie är min underbara björn. som jag alltid kommer älska. för ingen är som han och ingen såg på mig så som han såg på mig.
och M. min fina m. som jag inte ens orkar skriva ut namnet på. jag försöker älta men jag kommer på mig själv med att förtränga.
det är lättare att låtsas som om det inte gör så jävla ont än att lipa sönder varje dag. det blev liksom tröttsamt.
men jag har inte glömt din underbara andning. tanken på dina andetag får mig att rysa. och jag längtar innerligt tills dagen då jag inte känner så längre.

fan vad jag babblar. det är lördag. natt. och jag är hungrig och ensam.
ska försöka sova några timmar. det kanske känns bättre imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0