Julia

life as we know it
en stor del har lämnat mitt liv.
en del av mig ser det som dålig karma som gav mig ett knytnävsslag i ansiktet, och det kanske det var.

det gör bara ont i mig. mer ont än jag kunde föreställa. jag vet inte ens vad jag ska säga.
jag föll för någon som jag visste aldrig skulle älska mig tillbaka. och jag lät mig själv falla, och slaget mot marken har fått mig att tappa andan.
jag känner mig svag och försvarslös.

jag är glad för de nära jag har. en vän som alltid går att nå, en soffa att sova på när livet står mig upp i halsen, en syster med goda råd.

jag har spenderat morgonen med att rensa bort bilder, raderat instagram-appen, inga fler noticer från facebook. jag tar en paus från den sociala världen. för jag orkar inte påminnas om hans magiska leende, hans varma hand och råddjursögon.
jag är glad att jag fick lära känna honom, han lärde mig så mycket, och gav mig sådan jävla livsglädje.
för en stund.

jag vill fortsätta med livet men jag vet inte hur man gör just nu. hur mår man bra igen när personen man skrivit med VARJE dag i över ett halvår lämnar en ?
fan.