Julia

Uttömd
När man kommit ifrån sin ångest i stor del, när livet rullar på och man kommer in i någon slags rutin, då blir man så jävla nedtryckt av påhälsningen från ångesten. I en vecka nu, har den legat där, konstant. Ilande. Och jag pallar fan inte.
Att vakna 20 ggr per natt, helt kallsvettig och tårar i ögonen, av en förbannad jävla ångest som jag inte vet vart den kommer ifrån. En pytteliten ångestattack också. Det sög. Totalt. Som att två år av progress bara rann ut i havet.
 
Det sticker konstigt i kroppen, vill allt och ingenting. Och 99% av gångerna så blir det ingenting som väger starkast. Så ingenting är vad jag gör. Dag ut och dag in. Buhu, självömkan till tusen. fml och allt det där.
 
Helvete.
#1 - Julia c

Men du, åh..❤️

#2 - jossan

du är fin julia! <3